Bonnbranna

I mitt forra inlagg vill jag minnas att jag pratade om att jag antligen kande mig som en riktig fransyska. Nu, efter cirka sex veckor spenderade pa landet borjar jag aven kanna mig som lite av en bonde! Tack vare det vackra vadret har jag utvecklat en hederlig bonnbranna (ni vet, da armarna och ansiktet ar brunt och resten ar blekt som doden). Dessutom har jag lagt mig till med vanan att kla mig i kombinationen av keps och stovlar da jag arbetar. For att komplettera denna mycket heta image lyckas jag hela tiden pa nagot vanster vara en smula jordig. Maste saga att denna utveckling faktiskt kanns riktigt bra, och aven om det som jag nu beskrivit ar ganska ytliga saker sa hander det ocksa en del innombords.

Nar man ar barn lever man pa nagot vis nara naturen tack vare att man ar hyfsat okorrumperad och dessutom spenderar ratt sa mycket tid utomhus. Just den dar narheten har nastan helt forsvunnit fran mig i och med att jag vuxit upp, och darmed ar jag i det sammanhang dar jag nu befinner mig lite som Bambi pa hal is. Vad jag vill komma fram till ar att jag ovetande med fascinerad trampar runt och beskadar alla djur och vaxter. Och sakta men sakert sa har jag borjat lagga marke till att vetskapen om allt fran hur det ser ut dar blomkalen vaxer till hur det later nar en asna skriar liksom fyller nagon slags lucka inom mig.

Kanske later det som jag nyss skrivit lite val pretantiost. Trots allt har jag inte varit har sarskilt lange, och det finns valdigt mycket som jag inte alls forstar mig pa. Men aven en liten inblick kan vara givande, och for att forsoka forklara annu lite tydligare vad som far mig att svamla sahar tankte jag visa ett par bilder som jag tagit har i krokarna.

Fanny, en kvinna som snart tanker starta en egen gard, var har forra veckan och jobbade. Pa morgonen brukade vi hjalpas at att vattna alla plantorna i vaxthuset, och pa bilden ser ni henne oroligt kika pa nagra stackars auberginer, vars jord var hard som sten. Summan av kardemumman blev att de placerades i ett vattenbad och sedan, efter att ha druckit mer an vad jag trodde var mojligt, planterades ut i ett av vaxthusen. Hoppas att de kommer klara sig, trots denna traumatiska upplevelse.

Broderna Pinocchio och Parpaillon gosar utanfor sitt stall i skymningen. Visserligen biter de varandra ibland, men det gor nog de flesta syskon...

De akrar som hor till denna gard ligger pa lite olika stallen. En av dem ar vackert belagen uppe pa en av detta landskaps manga kullar, alldeles bakom byns kyrka. Detta ar utsikten fran just den akern, och bilden tog jag nar vi var dar uppe for att ploja med Parpaillon. Da man jobbar med en asna har Elise prantat in i mig att man med blicken hela tiden stadigt maste fokusera pa den punkt dit man ska for att asnan ska forsta. Men med en sahar vacker utsikt kunde jag inte lata bli att lyfta blicken ifran jorden for att istallet betrakta de dromska Pyrenéerna vid horisonten! Lyckligtvis gick allt val anda. Och visst skulle val ni gjort samma sak?

En (nagotsanar) akta fransyska talar

Pa nagot vis finns set anda en lista pa saker som man maste astadkomma for att fa benamna sig fransos/fransyska. Alla har nog sin egen variant pa innehallet, men nagra punkter som formodligen ar vanligt forekommande ar att ha beskadat Eiffeltornet, burit basker samt kopt en baguette som man sedan burit hem under armen. Pa min personliga lista hade jag sedan en tid tillbaka kunnat kryssa av alla dessa punkter, men en viktig sak aterstod, och det bekymrade mig. For att gora en lang historia kort sa klackte jag alltsa for nagon vecka sedan vid middagsbordet ur mig "Jag kan faktiskt inte spendera tre manader i Frankrike och vid hemkomsten inte kunna saga att jag atit sniglar!". Lyckligtvis tog Marielle (en 25arig fransyska som praktiserade har forra veckan) mitt bekymmer pa allvar, och i pa lordagskvallen petade jag alltsa varsamt ut de sma krypen och stoppade in dem i munnen med en kansla av skrackblandad triumf. Dom om min forvaning och lycka nar jag upptackte att det faktiskt var riktigt gott!














Bilden ovan ar for avrigt tagen i Marielles lagenhet i staden Bayonne eftersom att hon var sa overjordiskt snall att hon bjod in mig till att spendera helgen dar med henne cirka.. 24 timmar efter att vi traffades for forsta gangen! Helgen blev mycket lyckad med allt ifran den tidigare namnda snigelatningen till promenader i staden, ett besok vid havet (15 minuter fran stan och 4 mil fran spanska gransen!) och livsmedels-shopping pa lordagsmarknaden.

Marknaderna har imponerar for ovrigt stort pa mig da de ar bade valsorterade, valetablerade och, framforallt, otroligt mysiga! Onskar verkligen att man aven i Umea kunde fa strosa runt och kopa agg, sparris, anka, sallad, svamp, ja, kort sagt allt man kan behova helt farskt och fantastiskt direkt ifran producenterna! For mig ar det dessutom exotiskt att fa se matvaror som varken ar identiska eller inplastade utan som tvartemot uppvisar en frisk variation. Pa marknaden i Bayonne fanns inte tva agg med exakt lika farg och form, gronsakerna var lite jordiga och marmedladburkarna hade hemgjorda etiketter. Och, som kronan pa verket, hor och hapna: nar man koper yoghurt i portionsforpackning sa ar det inte en liten plastbytta som galler, nej, du far den i en fin liten lerkruka som du sedan diskar ur och tar tillbaka nasta lordag. Visst handlar formodligen en majoritet av folket aven har i vanliga affarer och pa stormarknader, men anda! Bara det faktum att sadana har marknader anda finns kvar ger mig hopp och inspiration.

Men nu har jag svamlat nog for ikvall. Helgen ar over och nu galler det att ga och lagga sig i tid for imorgon ar det jobb som galler! Ska for andra gangen gillt ge mig i kast med asnorna , och utover det finns sakert en hel del ograsrensning, tomatomplantering och dylikt att sysselsatta sig med. Avslutar alltsa med ett par bilder och onskar er alla en god natts somn!

Marielle pa stranden i Bidart, det vill saga byn vid havet som vi besokte. Pa sommaren ar det tydligen full rulle dar med massor av surfare, men nu var det som ni kan se ganska lugnt och stilla.














De tva asnorna Pinocchio och Parpaillon strovar omkring pa bakgarden. Kan inte se akillnad pa dem an, vilket kanns en smula oproffsigt. Maste fraga Elise imorgon hur jag ska bara mig at!














I forgrunden ser man delar av redskapen som anvands nar man arbetar med asnorna och i bakgrunden trappen som leder upp till min lilla kammare. Pa grund av sin sarskilda ingang, sin placering ovanfor markytan och sin relativa avskarmning fran resten av varlden paminner sagda kammare lite vagt om en tradkoja. Mycket bra, om ni fragar mig!

Fortsatt schizzofren vaderlek, fortsatt gott humor

Hej igen, och ursakta om tiden utan livstecken och svar pa de tre sma gatorna gjort mina hangivna fans olyckliga. Sent pa mandag eftermiddag anlande jag i alla fall hit, till Jardains d'Elise. Detta innebar att jag forflyttat mig annu lite mer soderut och darmed kan begrunda den bisarra synen av en palm mitt framfor nasan och stora snokladda bergstoppar (Pyreneerna) vid horisonten. Har aven stiftat bekantskap med gardens tva asnor och svettats halvt ihjal medan jag, tillsammans med Elise, borjat lara mig hur man kan samarbeta med dem for att ploja en aker. Det har inte varit latt (uppenbarligen finns det en god anledning till att det heter 'envis som en asna'), men otroligt intressant! Tyvarr har jag inte tid just nu till att skriva nagot mer an facit till de tidigare namnda klurigheterna, men jag hoppas att ni forlater mig da jag ska forsoka aterkomma inom att par dagar.

Facit:
Bild nummer 1: En tradkoja som anvands till fageljakt.
Nr. 2: En plats mitt i byn dar kvinnorna forr i varlden tvattade klader. Numera ar det bara ett vackert blickfang.
Nr. 3: En stallning dar man for lange sedan i tur och ordning brukade satta fast alla de djur som behovde skos om for att underlatta processen nar en hovslagare passerade forbi.