Er an sa lange trogna bloggerska ar lite smatt chockad over att over halva tiden har pa La Ratisse redan har passerat! Nog for att huset borjar kannas som hemma och min kropp orovackande snabbt vant sig vid saker som att helt plotsligt ata mackor med marmelad istallet for havregrynsgrot med lattmjolk till frukost, men anda! Tank att man snart ar pa vag igen.. Fast nasta vecka, den sista veckan, lar bli en som jag sent ska glomma. Under fem dagars tid ska namligen jag och Marie namligen hinna plantera om drygt 2000 tomatplantor! Jag onskar att jag var lite mindre av en drommare och lite mer av en praktiker, for da hade jag kanske varit lite flinkare i fingrarna och darmed kunnat vara till storre hjalp. Som det ar nu far jag noja mig med att jobba ungefar halften sa effektivt som Jean-Pierre och Marie, oavsett om det galler att plantera om vaxter, skorda sallad eller... ja... allt. Inte for att nagon klagar, men ens stolthet (hah, visste inte ens att jag hade nagon ordentlig stolthet innan detta) far sig ju en torn. A andra sidan forsoker jag paminna mig sjalv om att man som nyborjare knappast kan forvantas matcha tva experter.
Men efter denna halvgnalliga inledning sa maste jag nu tillagga att om man bortser ifran tidens underliga framfart och mitt en smula tillplattade ego har jag verkligen ingenting att klaga pa! Arbetet ar lagomt hart, alla ar mycket snalla och framforallt sa ar kanslan av att verkligen marineras i den franska tillvaron helt oslagbar. Och som gradden pa moset kan tillaggas att jag antligen borjat fa en liten latt solbranna!
Som en avslutning ska jag forsoka att gora er avundsjuka genom att via nagra fotografier visa pa lite av allt det vackra som har finns att se.
Supersota damer i huckle pa marknaden i Bergerac.
Hus (ocksa fran Bergerac) som det ar rent ut sagt orattvist att folk far bo i!
Utsikten fran tradgardslanden. Detta tar nastan priset, eftersom att jag far njuta av det varje dag.
Kajsa, din lyckans ost! Ring om du får en tråkig stund, lilla råtta.
SvaraRadera/anna