Idag ar min sista arbetsdag pa den fjarde och sista garden... Imorgon hoppar jag pa taget som pa bara ett par timmar ska transportera mig fran lilla lantliga Sers (dar jag nu bor) till ett helt annat universum, dvs Paris. Men innan jag later fem natter i denna metropol stiga mig helt at huvudet tankte jag att jag kunde beratta lite om platsen dar jag nu befinner mig, aven om jag maste medge att jag har svart att hitta de ratta orden.
Ja, hur ska man egentligen kunna beskriva Hameau de la Brousse? Rent fysiskt sa ar det en ratt underlig men mycket vacker plats dar gamla hus omringade av stora gronomraden klamrar sig gamla stenhus fast pa stora vita klippblock. I det storsta av husen bor LN (Hélène) och Michel, ett konstnarspar som flyttade ner hit fran huvudstaden i borjan pa nittiotalet. Da de kom hit lag stallet i ruiner, men over arens lopp har de restaurerat de olika byggnaderna samt stallt iordning en stor kokstradgard och en skulpturpark vilka ar oppna far allmanheten. Som om inte detta var nog sa finns har dessutom alltifran en inspelningsstudio till diverse olika ateljéer, for att inte glomma en forsvarlig och standigt skiftande skara av hyresgaster, praktikanter och WWOOFare (dvs sadana som jag)...
"Nar vi kopte 'La Brousse' sa trodde vara vanner i Paris att vi blivit galna, men aven om det ar mycket jobb sa ser jag det hela som en stor lek" sade Michel haromveckan da vi satt vid middagsbordet. LN tande en cigarett och log ett av sina manga leenden, och jag tankte i mitt stilla sinne att jag nog ocksa skulle ha tvivlat, men att jag ar valdigt glad over att det en smula ovanliga projekt verkar ha rotts i land.
Om man nu overgar fran att beskriva det praktiska till att forsoka satta ord pa stamningen sa ar det i alla fall ett som ar sakert: den ar avgjort den mest bohemiska. Visserligen ar arbetet ganska likt det som jag gjort forut, men aldrig att man pa nagon av de andra gardarna skulle ha rensat ogras barfota, eller avslutat en dag av omplantering med att dansa i timtal till varldsmusik... Kanske gar det att lasa mellan raderna att denna skillnad passar min personliga smak som handen i handsken, fast samtidigt ska ni veta att jag ar nojd och tacksam over att aven ha fatt uppleva en lite mer traditionell och, tja.., normal bonde-vardag.
Egentligen skulle jag kunna pladdra pa om tillvaron har i princip hur lange som helst, men eftersom att detta ar den sista dagen sa ska jag undvika att forbli parkerad framfor datorn. Darfor ska jag nu, sasom traditionen halvt gor gallande, avsluta med ett gang fotografier.
Skylten som visar pa infarten till 'La Brousse':
.
LN kommer ut genom dorren for att ta sin plats vid middagsbordet med vinglaset i den ena handen och en bok i den andra. Nar hon marker hur jag smygfotograferar henne sa skrattar hon och fragar om jag nu tanker pasta att fransman dricker vin medans de promenerar. "Dricker vin och laser bocker" sade jag halvt skamsen halvt fornojd, for det ar faktiskt sant atminstonde i detta fall.
LN och Michels ateljé. Mycket mer avundsvard i verkligheten!
Justine (en praktikant) och jag slapar oss igenom Angoulême en obarmhartigt het dag i Maj. Men malet, dvs att fa spendera ett par timmar pa en varldsmusik-festival i stadens utkant, var val vart modan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar