Ateruppstanden efter tre veckor...

Hej igen! Vet inte om det ar nagon som begrater det faktum att inlaggen pa denna blogg knappast haglar tatt, men i sadana fall beklagar jag sorgen. For tillfallet ar orsaken till uppehallet en blandning av dalig tillgang till dator, kranglande kamera och ren och skar lattja. Men for tillfallet har jag i alla fall overvunnit dessa ganska klena hinder och tanker darmed beratta lite om garden dar jag arbetat de tre senaste veckorna.


Nu ar jag alltsa pa farm nummer tre, och haller mig fortfarande kvar i sydvastra delen av landet. Familjen vars liv jag nu befinner mig mitt uppe i bor for ovrigt inte pa garden, sasom de andra gjort, utan en kvarts bilfard darifran. Detta har bade bra och daliga sidor - bra ar att de pa sa vis att det fran lagenheten bara ar fem minuters promenad till staden Moissac som ar trevlig att utforska pa fritiden, daligt eftersom att det minskar narheten till jorden och arbetet.


Arbetet ja. Vid niotiden pa morgonen hoppar den lilla familjen (dvs Martine och David som ar i trettiarsaldern och deras dotter Oceanne som ar tre) och jag in i den vita skapbilen. Val framme pa garden spenderar vi oftast dagarna med att plantera, sa, vattna, och framforallt skorda och tvatta olika gronsaker, vilka sedan tre kvallar i veckan transporteras till Tolouse. Dar, i ett garage som ags av en kyrka, samlas sedan de olika "prenumeranterna", vilket helt enkelt ar manniskor som betalat i forvag for att en gang i veckan fa hamta hem en korg med det som rakar vara i sasong. For tillfallet bestar korgarna av bland annat purjolok, sallad och raddisor, men innehallet andras hela tiden. Sjalv finner jag detta system valdigt trevligt eftersom att det ger kunderna en chans att regelbundet traffa bade varandra och producenten, nagot som skapar en trevlig och familjar stamning. David berattade dessutom haromdagen att utan den ekonomiska trygghet som detta innabar skulle de inte klara av att leva av sin mark. Men nu, over till bilderna!

Det mysiga lilla torget vid Moissacs urgamla (fraga mig inte om artal...) kyrka. Har kan man sitta och dricka ett glas vin pa en av uteserveringarna medan pilgrimmerna med sina stora ryggsackar, nyinkopta vandringsstavar och vordnadsfulla ansiktsuttryck kommer en efter en i en outsinlig strom.. Kande inte till detta innan jag kom hit, men tydligen ar Moissac med sin kyrka och sitt kloster ett givet stopp for de som vandrar den valkanda pilgrimsvagen Chemin de Compostel. Har faktiskt, trots att jag ar en riktig hedning, sjalv besokt dessa bada sevardheter, och jag maste erkanna att det var intressant. Alla dessa statyer som hoggs i kalksten och marmor for sa lange sedan, men som star kvar an idag och kan beratta om allt som har hant sedan dess... Tillexempel berattade en guide att andledningen till att alla de fint utmejslade figurerna pa pelarna i klostret idag saknar huvud ar att upprorda bybor under Franska Revolutionen tog over klostret och hackade bort dem! Tala om ett land indrankt i historia..



Fullt medveten om att det inte ar sarskilt moget kunde jag inte lata bli att ta en bild pa denna gata. Dar finns namligen (i det rosa huset till hoger) en restaurang vars namn fick mig att forskrackt skratta till forsta gangen jag sag det, och om ni zoomar in lite sa att ni kan se det kommer kanske ni att gora detsamma...



Har ser ni resultatet av manga timmars pyssel - pa varje tomatplanta maste man forst nypa av nagra val valda blad och sedan ska den lindas om och bindas upp med ett plastsnore. Efterar ar handerna alldeles grona och man kanner sig lite yr efter det konstanta vaxlandet mellan att sta dubbelvikt for att avlagsna bladen och sta pa ta for att hanga upp traden. Fast nar man far se de nojda sma plantorna vaxa med rekordfart sa kanner man sig riktigt tillfredsstals sjalv! Det enda som gramer mig en smula ar att jag inte kommer att fa skorda frukterna av vart arbete...



Hela (naja, nastan...) slakten samlad vid lunchbordet! Ungefar tre dagar i veckan kommer Davids foraldrar, faster och farbror namligen for att hjalpa till med jobbet. Har stor respekt for att de gor denna insats trots att de ar pensionarer alla fyra, och dessutom har man jamt mycket roligt med detta livliga veteran-gang. Ofta blir det alltsa sa att vi av praktiska och trevliga skal ater alla tillsammans ute pa garden istallet for att pallra oss hem till de respektive husen. Om det ingar baguette i lunchen? Givetvis! Tva langa brod om dagen slinker latt ner, tillsammans med nagon sorts grillat kott och lite olika gronsaker som man passar pa att rycka upp.



De tva sma grisarna som koptes in forra veckan. Om ungefar ett ar ska de slaktas och bli allt ifran pastej till kotlett, men for tillfallet mar det gott i sin stia och blir kliade pa ryggen av trearingen Oceanne varje dag.



Oceanne och Martine letar efter agg bland honsen, aven de nyinkopta for i ar. Raven hade gatt hart at de gamla, sa innan inforskaffningen fanns bara en liten stackare kvar...